Jag har stor erfarenhet under min skepparmössa. Men en ny händelse påminde mig om att båtlivet är en vidareutbildning och jag kan fortfarande lära mig några saker. För inte så länge sedan var det två vänner och jag som tog en tur i min båt. Det var en vacker sommardag och en bra tid att njuta och äta lunch på en av mina favorit hangouts.
Det var en ganska typisk sommardag med undantag för en sak. Det var en ovanlig ostlig vind vilket gav en enkel och bekväm utgång. Men när jag försökte att binda upp vid ankomsten till mitt resmål var endast västra sidan ledig silket kräver jag att närmar mig på vindsidan. Det tog två försök att förtöja och jag säkrade så mina passagerare och jag kunde kliva upp på bryggan.
När vi skulle stiga ombord gjorde jag de förberedelser man skall göra och mina två kompisar grep tag i relingarna vid fören och aktern. Båda männen lossade sina tampar och försökte hålla stabilt för att gå ombord. Ni kan föreställa er vad som hände. Min första vän hoppade ombord men när den andra försökte ta sig ombord flyttade vinden akter över och han hamnade i vattnet.
Ett vittne hade noterat detta och frågade om hon skulle ringa 112. Motorerna var fortfarande i neutralläge och jag fick se att min våta men oskadda besättningsmedlem kom upp på bryggan och klev ombord med lite ont i ena armen. Det kunde ha varit värre, han kunde ju ha träffat huvudet eller brutet något.
Om jag hade placerat båten på andra sidan istället hade ju inte detta inträffat. Min vän satt i aktern och lät vinden torka honom och våra andra kompisar satt i kabinen hade spritt ut hans våta adressbok och innehållet i plånboken för torkning.
Även om alla var trevliga under hela resan var jag generad eftersom jag har haft bra träning och tillbringat större delen av mitt liv runt båtar. Med andra ord, jag borde ha vetat bättre.